På Aftonbladet debatt den 25:e November gör Mats Pertoft, styrelseledamot i Elöverkänsligas Riksförbund ett inlägg i debatten som fick sin början för ett par veckor sedan då det blev känt att Mora kommun eventuellt skulle komma att implementera en "strålningsfri zon" i Mora. Detta skulle man göra för att tillmötesgå en enda person som säger sig lida av elöverkänslighet, vilket enligt utsago gör det svårt för honom att ha ett normalt liv. Han bor bland annat ute i skogen och bär tydligen när besvären är extra påtagliga en dräkt med silvertrådar, som tydligen ska avskärma från strålningen. Nu blev det lyckligtvis ingen strålningsfri zon i Mora, men det finns ju de, bland annat Pertorft och jag själv, som tycker att de som sällar sig till gruppen elöverkänsliga är i behov av någon form av hjälp för att klara vardagen. Så långt allting gott, och jag trodde att Pertorft var på väg att att säga något vettigt om vad de här människorna kan tänkas behöva för hjälp. Men sen havererar det totalt, när han säger att:
Vad däremot bör eftersträvas är en lågstrålande zon, alltså en zon med en lägre strålningsnivå än i dag, vilket emellertid även kommer att innebära lägre täckningsnivå när det gäller mobiltelefoni och tv-sändning – dock inte helt utan täckning.
Detta är alltså direkt jämförbart med att säga att vi såklart borde ge Uppsalas schizofrena en häxfri zon, där vi bygger speciella häxskrämmor som håller häxorna borta. För den som orkar ta sig för med 30 minuters informations-sökande på ämnet är det uppenbart att elallergi är ett psykosomatiskt problem. Det har gjorts en hel uppsjö av tester, där det gång på gång på gång på gång har visats att elöverkänsliga inte har någon som helst förmåga att känna av om det finns elstrålning i närheten eller inte.
Vad jag däremot är överens med Pertoft om, är det hans artikel säger i inledningen - att de elöverkänsligas problem ska tas på allvar. Men det innebär i det här fallet att vi börjar söka efter de underliggande orsakerna till ett problem som, återigen, är helt och hållet psykosomatiskt. Självklart ska de ha hjälp, men inte i form av strålningsfria zoner.
Extra tråkigt med det här utspelet är att Pertorft dessutom är riksdagsledamot för MP, ett parti som jag någonstans känner att jag skulle vilja kunna rösta för, men en av sakerna som omöjliggör det är den stora mängden alternativvurmande som kommer från det hållet.
